Det finns inget mer anno dazumal än ordet. Ordet har aldrig uppdaterats, aldrig förnyats, aldrig revolutionerats. Ordet är uråldrigt. Ändå har det aldrig ifrågasatts som vårt skarpaste kommunikationsmedel. Ordet antas vara det mest briljanta verktyget i alla konflikter och motsättningar.

Men ordet fungerar inte. Efter varje diskussion, efter varje sammanträde, efter varje politiskt retorisk manöver, kvarstår de instinktiva känslorna av övergivenhet och hämnd som funnits där sedan barndomen. Inga ord biter, och vi fortsätter bita naglarna i saknaden av ord som beskriver känslorna.

Jag efterfrågar ett känslospråk. Telepati nästa, tack.