Ibland glömmer jag världen. Bortfallet är blixtsnabbt men gudomligt. Ögonblicken kan framkallas med alkohol, men jag föredrar versionen utan då pannloberna fortfarande är inkopplade. Här projiceras mina interna känslor med skarpt fokus på en varm och inbjudande verklighet, där världen är bortmaskerad.

Jag försöker minnas dessa tillfällen, hedra dem och befodra dem till känsloprejudikat. Men konstruktionen är hyberlabil. Det räcker med

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2002194/Unarmed-Sarfaraz-Shah-shot-dead-point-blank-Pakistan-military-police.html

och sen forsar världen tillbaka med gränslöst skrik in i hjärnbalken och lämnar perfektionen ensam i en dunkande och bedövande pöl av mörker.