Jag vandrar uppför kullen. På toppen, djupt ner i gräset, hittar jag alltid det mest slagfärdiga uttrycket om oss. Uttrycket är individuellt, precis som grästufsen bland tusentals grässtrån jag hittade den i är unik. Efter en stund kommer någon och slår sig ner bredvid mig, stoppar handen i det unika gräset och hittar ett individuellt uttryck om oss. Vi beskådar utsikten.

Vi är tvåhundra på kullen, stolta över lika många identiskt individuella uttryck om oss. Gräset är uppslitet, utsikten förförisk och folket nedanför litet, så litet.