För unga för att resonera. För vuxna för att fantisera.*

Orsak: vållande till egen tortyr.

Förödmjuka inte. Det leder till hårdhet, och mindre ödmjukhet.

Ju fler upplevelser du ansamlat, desto starkare blir deras attraktion. För det är inte din stigande ålder i sig självt som genererar ömmande tillbakablickar, lika lite som en plastanka utövar gravitation. Det är densiteten av de känslominnen du format under tiden, som bygger den nostalgiska dragningskraften.

To suppose things during a conference call.

När den intellektuella analysen av ett fenomen får så stor uppmärksamhet, att fenomenet trängs bort och endast analysen blir kvar. 

Efterdom slår fördom, men gör alltid en egendom först.

När man klättrat upp på erfarenhetsstegen och glömmer rådet att inte titta ner.  

Världen har stannat. Den ligger stilla och svart på vägen, en vind gör vågor på den blanka ytan. Sen kör 5000 långtradare sönder den.  

Alla kloka, nickande nackar, alla uppriktiga blickar och djupt engagerande sanningar i den hala baren på Belle Epoque, alla plumpa tilltal och sneglanden nedåt vänster i den saltade kissrännan på KB, alla puffar och poser i den posha rökeruteläktaren på Grand, allt skrän som stiger upp mot Kakaotornet på Möllan och som sprids över Malmö på natten.

En röd het kärna av personlighet tränger igenom allt.

Jag har inget emot vänstermänniskor. Jag har inget emot högermänniskor. Men jag gillar inte folk som kategoriserar. Det har inte med åsikterna att göra, det är personligheten. Inskränktheten. Oviljan att resonera, att tänka sig in, oviljan att bry sig om…personen.

Billigaste sättet att resa till framtiden: bli gammal.