Jag är övertygad om att det finns en ekvation där ute som kan åskådliggöra det eskalerande sambandet mellan proportionerna av ett fenomens popularitet och antal negativa dekonstruktörer av samma fenomen.

Godhet är nämligen omöjlig i vår värld så länge det finns möjligheter att bli berömd och maktfullkomlig på dess motsats.

Eftersom människor avskyr monotoni, kan det kvitta om det som bryter vardagen i grunden är elakt; det enda vi kräver är ju lite stimulans och ombyte. Vilket de som åtrår makt och berömmelse är väl medvetna om.

Ryssland på väg tillbaka till diktatur (demokrati var tråkigt).
Ukraina tillbaka till kommunism (revolution var skoj en stund).
Obamas rekordlåga opinionssiffror (hans tal var roliga, men fan vad rättvisa är segt).
Sverigedemokraterna.
Mobbing.