Marc the music occasion

Marc the music occasion

När jag var åtta år var Marc redan tonåring. Han var den mystiske kusinen, återvändande från Kanada med sin familj, med ett extravagant koolt manér och en underlig, men imponerande dialekt som mina föräldrar förklarade var en ”brytning”. Marcs familjs nya lägenhet vid Caroli i Malmö var brokig med en lång, svagt krökt korridor som ledde rakt in i Marcs och sin bror Jims rum, fyllda av fantastiska, kanadensiska leksaker.

På samma tidsaxel men i mitt eget rum på Vasagatan i Limhamn vid en senare tidpunkt, ringde det på dörren. Mina föräldrar öppnade och Marc och Jim steg in med varsin begagnad skivspelare under armen, till mig och min syster. Vi blev i denna stund de amerikasprungna kusinbrödernas musikmaskinistiska arvtagare och vi var stolta. Jag hade inte många LP-skivor på den tiden men slagdängan ”Ein bißchen Frieden” hade nyss vunnit Schlagerfestivalen och den var min naiva 80-talsfavorit.

Med en svag kisning lade Marc singeln på spelaren och lät den rulla igång. Ett par varv senare – förmodligen för att visa sin nonchalans gentemot min musiksmak – skruvade han på en platt, rund knapp från läget ”45” över till ”33”, och Nicole Seiberts framtidsbejakande, fredliga stämma förvrängdes omedelbart ner till ett världsfrånvänt, avantgardistiskt gutturalläte.

Jag fattade direkt, instinktivt, att musik inte är statisk, utan att den går att manipulera och kontrollera. En inspiration som styrde mina tonår mot flerkanalslinspelning, portastudios och vidare till Atari-datorer, synkroniserade syntar, samplingar och den elektroniska musikvärlden. En värld vars toner går att parallellisera och manövrera utan begränsningar. En värld jag inte lämnat, utan där jag fortsatt skapa upp-och-nervända, ut- och in-produktioner med outsinande förundran. Marc snurrade igång detta krökta, musikaliska livsspår – likt en brytpunkt på en Doc Brown-tidslinje – tack vare sitt dekadenta varvtalsval på en till ytan och till hörseln oskuldsfull musiktidsmaskin.

Artikel om #366: A life lived på Side-line.com

Artikel om #366: A life lived på Side-line.com

Vårt electro/industriband #366: A life lived tillägnades en artikel i måndags på det stora belgiska online-musikmagasinet Side-line. Så här skriver de bl a:

#366 A Life Lived might be a new band, the band members are far from newbies. They did hard industrial electro in the nineties as Slug and Headtrip Inc. with demo productions for the latter by Covenant’s Eskil Simonsson (”Pure past” 2-track single digitally released on Electric Fantastic Sound in October 2006) and S.P.O.C.K.’s Christer Hermodsson (”MRC Session” 2-track demo). Members shifted and the band broke apart after a gig in Germany in 2001. The ’originals’ got together again in 2011 and formed ’#366 A Life Lived’ with a more experimental electro.

Says the band: ”We were young, drank lot on gigs and misbehaved. We don’t want that anymore. We want the core of music, preferably the electronic version.”’

Läs mer på Side-Line här: http://www.side-line.com/news_comments.php?id=49167_0_2_12_C

#366: A life lived på webben
facebook.com/366alifelived
soundcloud.com/366alifelived
youtube.com/366alifelived
reverbnation.com/366alifelived
twitter.com/366alifelived

 

Gravity

I haven’t been so lonely
I haven’t been so cold
I haven’t been so angry
Since before I wasn’t told

I can’t mind
I can’t mind
I can’t mind no more

I haven’t been so dirty
I haven’t been so small
I haven’t been so fucked up
Since I threw open the door

I don’t mind
I don’t mind
I don’t mind

I’m not sure that I saw you
On the other street that day
I really thought you did
But I won’t carry that whole weight

I have nothing
I have nothing
Nothing else

Before I even knew you
I was welcomed to the stage
To so many jacked up matters
And the way that I had felt

This is goodbye
This is goodbye
This is goodbye